Och nu är mamma och de på väg hem
till kära Kiruna. Väldigt tråkigt men tyvärr
måste de åka hem igen ju..

Igår kröp Mirakel för första gången också,
herregud tiden verkligen bara rusa förbi.
Och sin första tand har hon fått. Nu längtar man bara
tills det är dags för vägning för att se om hon gått upp
sen jag sluta amma.

Inte så mycket mer, för mycket tankar.
Vad är det som händer egentligen? Knappt sovit
inatt för helt ärligt så mår jag skit.