har jag sådan lust att bara skriva ut en massa här.
Bara för att det är så mycket lättare än att faktiskt säga
det. Jag har en mur runt mig, jag har aldrig berättat för någon
hur jag mår innerst inne men just nu känns det som att jag hållt
allt inne för länge. Folk tror dom känner mig, men sanningen är den
att ingen gör det faktiskt. Inte ens min familj. Hur jag är på utsidan
är bara en fasad. Just idag tror jag det brast. Idag vart det för
mycket. Jag är ensam. Men ensam är stark?